We are all crazy now

Imorgon bär det av. Av mot lägerskolan. Hemskt, hemskt. Jag har packat, konstaterat att väskan är för liten, blivit arg och skrikit på alla i min närhet. Sedan löst problemet och packat klart. Jag har köpt en ny dress, alltså byxor och tröja som matchar att åka i. Jag har köpt tandkräm och allt annat som jag kan tänkas behöva. Nu är det bara en liten tur till ica kvar, ska köpa några skvaller tidningar.

Bloggar när jag är hemma igen. Kram.

Nu har jag och moderskeppet vart och köpt balsam, shampoo, tandkräm, bok, tuggumin, halstabletter, tandtråd och allt annat super viktigt. Nu när jag reser bort med skolan så behövs en massa skit. Och jag som alltid är rädd att glömma något är extra noga. Allt som jag inte har som är helt nytt måste köpas in helt nytt. Regnjacka, tänk om det regnar och jag inte har en regnjacka? En stor, fin halsduk, tänk om det blir kallt? Ipren, tänk om jag får huvudvärk? Osv, osv. Jag måste vara riktigt jobbig att bo ihop med. Särskilt när jag har blivit ombedd att ta kort på alla hela resan och min kamera har damp och jag inte har tillräckligt stort självförtroende för något sådant. Usch, jag stannar hemma!

Är sjuk, hostar som en galning och nyser stup i kvarten. Lever på choklad. Stressar för resan med skolan på måndag. Har inga stövlar, tänk om det regnar? Måste springa ner och kolla på Svensson, Svensson.

Efter en helg full av skolböcker i alla olika former och galet lite tid över till annat. Är skolan igång som vanligt igen. Dagen förgylldes med att läraren i geografi flyttade upp provet så att vi har mer tid till att plugga. Den andra saken som förgyllde dagen var att sista lektionen avslutades tio minuter tidigare. Yes, det är inte så svårt att göra mig nöjd.

Nu vet jag i alla fall att jag aldrig ska hoppa över frukosten igen, det spelar ingen roll om jag mår illa. Ingen frukost resulterade i huvudvärk och snäsiga kommentarer mot folk som inte förtjänade det, eller vissa av dem gjorde det. Men att slå någon i huvudet med ett pennfack är dock inte någon bra ideé, bra att veta. Hihi.

Nu ska jag sätta mig och studera som man kallar det med bättre svenska. Skolan hänger alltid över mig som ett mörkt regnmoln. Jag skriver när jag skriver. Pussar.

Jag måste se den! Fick precis reda på att de har gjort en Systrar i Jeans två! Ettan har jag sett så många gånger att jag inte kan räkna dem och jag älskar den. Tvåan verkar till och med vara bättre. Måste jag säga att jag längtar tills jag kan se den? ;)

När jag går en promenad i regnet med hög rock i öronen och det känns som att hela världen vilar på mina axlar. Då drömmer jag om att den perfekta kommer fram till mig, kramar om mig och frågar om allt är bra.

När jag bråkar med den jag älskar drömmer jag om att han ska hålla om mig och kyssa mig hårt så blir allt bra.

När jag sitter och skrattar med mina vänner och känner mig på topp drömmer jag att han ska komma fram till mig och berätta för mig hur vacker jag är när jag skrattar.

När jag sitter på en bänk och dinglar med benen och väntar på bussen drömmer jag att han sätter sig bredvid mig och kramar om mig.

När jag, ja jag kan fortsätta i all evighet. Varifrån kommer drömmarna? Filmer, tv-serier, böcker etc. Men händer det på riktigt. Eller händer det aldrig, är verkligheten bara en konversation på msn och så är man ett par? Är verkligheten så mycket mer tillbaka dragen än det som är påhittat?

Då vill jag heldre drömma mig igenom livet!